”Till min glada överraskning var där en utställning med en av mina favoriter genom alla år. Stina Stigell. Så här skrev jag i en text om henne för många år sedan: Hon är upptagen av det bortglömda, förbisedda, förbrukade rester och fragment. Just när hon tillåtit det konstnärliga uttrycket att snudda vid färgrummets suggestion tar hon ett steg åt sidan och låter det falla till marken. Skönhet finns liksom balans, men bara som en glimt.
I rummet intill hängde en finfin humoristiskt och känsligt koloristisk konstnär som just kommit in på Mejan, Edvin Bjurling”